Att vara förälder...

Jag var ung då jag fick Jessica. Endast futtiga 20 år och 4 år senare kom Jessanna. Jag kommer så bra ihåg att jag i tidigt skede hade tänkt att jag vill vara ung då jag får mina barn för kändes då i barnaåren som om "aaaalla andra" hade yngre föräldrar än jag (mamma var 30 då hon fick mej). MEN måste nog idag säga att skulle jag leva om detta liv - skulle jag nog inte skaffa barn riktigt så tidigt trots allt.

Ja, som de flesta vet så är det ju inte alltid så lätt. Speciellt inte som ensamstående förälder då kraften och orken att ge av sig själv dygnen runt kan ta slut, då det varit barnsjukdomar, tonårs-stridigheter, trotsåldrar och annat som hör till och kanske ibland den andra föräldern som inte eventuellt träffar sina barn lika ofta har andra åsikter om uppfostran än den föräldern har som barnen bor hos.

Flickorna är ABSOLUT det bästa jag har! Utan dem skulle jag inte vara nåt! Hur skulle jag klara av att leva utan dem? Tänk så mycket jag har lärt mej - så mycket jag har mognat som person.

FAST

Nu står vi då vid den tröskeln att Jessica och Johan om några veckor skall flytta till egen lägenhet. Visserligen har Jessica redan bott ett läsår på internat i Pargas var hon studerar, kommit hem till veckosluten - men det känns ändå inte alls lika som att hon/de nu får sitt eget "bo" och sitt eget hem att hålla i ordning och rå över.  Känns på nåt vis lite konstigt och ledsamt tillika som jag är så jännä över hur dom kommer att ha det. Jag minns ju själv hur spännande det var att flytta till sin egen lägenhet.
Och dessutom kan jag tänka mej att dom nog inte kommer hem-hem till alla veckoslut härefter...

SÅ

Nu blir det då Jessanna coh jag som får rå över hela huset på tumis. :) Ja och så hundarna och katten förstås.

Det POSITIVA är ändå att jag igen skall få ett eget sovrum. Jag har ju nu under ett par års tid sovit i vardasgrummet, eftersom det på övre våningen endast finns 2 sovrum. Nu då Jessica flyttar ut, kommer Jessanna att flytta till hennes rum. Det har Jessanna velat göra MER än länge redan! :) Hon blir ju så glad över att få ett större rum än hon nu har.

Jag behöver ju inte så stort - jag gör ju inget annat i sovrummet än sover. :) Fast visst skall det bli skönt att få klädskåp och sovrum i samma rum. Nu är det lite springa-upp-och-ner-i-trapporna-jämt-och-ständigt.

Sitter ofta och funderar på att detta hus är ABSOLUT för stort för Jessanna och mej att hålla varmt. Detta hus är egentligen helt idiotiskt planerat för 2 personer. Jessanna börjar ju högstadiet nu i höst och om 3 år kanske hon också åker nån annanstans för att studera. Sen sitter jag här ensam med hundarna. Stallet skulle nån annan kunna ha nytta av istället - som har hästar. Jag har ju bara lilla Eikka ponnyn kvar, och henne har jag lånat ut till en bekant. PLUS att mitt opererade knä som inte nu heller gillar trappor - inte kommer att gilla trappor nå destumer om några år heller...

MEN

JAG vet inte i såfall hur gå till väga. Jag vet INGET om att sälja eller köpa hus. I sådant står jag med tummen PRECIS mitt i handen. Hoppas på att jag blir vägledd till hur detta skall ske isåfall.

Kram till er alla!