05 december 2011

Minnen minnen - än mer minnen...

Har under veckoslutet varit i Helsingfors på:



Ida, Stellan och jag startade sent på fredag kväll. Framme i Nordsjö var vi 23.50 i den lägenhet som vi fått låna för veckoslutet,  vi "lossade" bilen (=tömde) och kröp till kojs. Stellan och jag sov 2 nätter på en 2 cm tjock bäddmadrass. FAST madrassen var så tunn - så måste jag erkänna att jag sov rätt bra. Första natten frös vi så in i norden - andra natten sov jag med dubbla täcken.

Lördag morgon väckning 6.00 -  start 7.00, Gertrud var samarbetsvillig och lotsade oss så fint och vackert till Mässcentrum! :)

Där tillbringade vi hela dagen. På kvällen gick vi ett varv i Itis, åt etc, och sen la vi oss på sofforna med ögonen i kors hos Haije då vi lotsat oss tillbaka till lägenheten. 
Samma procedur på söndag,  6.00 -  start 7.00, Gertrud var även idag samarbetsvillig och lotsade oss så fint och vackert till Mässcentrum! :)

Med mej hem fick jag idag "Indian", Ninas alldeles ljuvliga röda cockerhane! <3

Jag hade lite svårt att se på cockrarna... Tankarna gick fort tillbaka till 2006, då min lilla Martin var med och blev Finsk Junior Vinnare 2006!

Saknar honom såååå!!!!!!

Martin och Nina...

År 2014 har vi världsutställningen här i vårt land! Jag hoppas jag då kan delta där med en egen cocker igen!


30 november 2011

Väcker minnen och starka känslor del 1...

Hittade min ljuvliga cockerspaniel Martins story som var med i Spaniel-tidningen...


Vuoden juniori 2007


Northworth Venomous Poison, “Martin”


Kaikki alkoi siitä, kun Martinin isoäiti ”Elfa” (RUS CH Gloria U’Tinuviel Refinel) astutettiin ”Matthew’lla” (Multi CH Northworth Madman’s Return) tämän palattua Yhdysvalloista. Pentujen syntymän aikoihin radiossa soi usein kappale ”American Pie”, mistä sitten tuli Martinin äidin ”Jodien” nimi: Twinsmade American Pie.

Sattumalta tapasin Martinin kasvattajan, Nina Kauhasen, kaverini kautta Kaapelitehtaan pentunäyttelyssä Helsingissä. Vähän sen jälkeen olin Ninan luona katsomassa koiria; hänellä oli pentuja yhdistelmästä ”Jodie” Twinsmade American Pie – ”Tim” Northworth Talk In Waves. Yhdistelmä oli tehty pari kertaa aiemmin ja siitä oli syntynyt hyviä cockereita. Ensimmäisestä pentueesta voi mainita esimerkkeinä kaksi kansainvälistä muotovaliota: musta narttu Twinsmade Diana Ross ”Dina” ja Dinan black & tan -veli Twinsmade Dressed To Dance ”Danila”.

Päivänsäteemme Martin oli 16 viikkoa vanha muuttaessaan meille. Muut koirat täällä kotona rakastuivat heti tähän pieneen mustaan ”kilpikonnan näköiseen” hurmuripoikaan, joka oli melkein yhtä leveä kuin pitkä. ;o) Hän ei viehättänyt ainoastaan muita koiriamme, vaan myös kaikkia ihmisiä, jotka astuivat ovestamme sisään. Martin hurmaa edelleen kaikki ihanalla luonteellaan, kauniilla katseellaan sekä jatkuvasti huiskuttavalla hännällään.

Pikkuhiljaa alkoi Martinin ”näyttelykiertue”. Ensimmäinen näyttely oli toukokuussa 2006 Tampereella, missä hän oli VSP-pentu. Pentuna hän oli 3 x VSP-pentu ja 4 x ROP-pentu.
Ensimmäisen sertinsä Martin sai Hyvinkäällä syyskuussa 2006; viikko sen jälkeen hän sai Eckerössä toisen sertinsä. Sittemmin sertejä on kertynyt kahdeksan. On mukavaa, että Martin on näin nuorena koirana onnistunut saamaan myös 2 titteliä: JV-06 ja ESTV-07. Näiden lisäksi hänen ”matkalaukkuunsa” on kertynyt 2 x ROP, 2 x CACIB, 2 x VACA, 4 x VASERT, sekä “Vuoden 2007 alle 2-vuotias cockeri” ja “Vuoden 2007 musta cockeri”.
Näyttelymatkoilla mukana ovat niin usein kuin vain mahdollista myös Martinin uskollisimmat fanit, tyttäreni - Jessanna, joka on Martinin paras kaveri ja ”pikkuemäntä”, sekä  isosisko Jessica.

”Hauskana” muistona niin en koskaan unohda näyttelyaamua kesällä 2006. Olin laittanut Martinin kuntoon edellisenä iltana ja hän oli nukkunut yön häkissä. Aamulla Martin oli mukanani keittiössä ja jostain hän oli löytänyt kärpäspaperirullan, joka sitten tietenkin oli takertunut Martinin korviin ja rintaan - ja kaikkihan me tiedämme, miten tahmeaa kärpäspaperi on, joten se siitä näyttelypäivästä. Mutta sanotaan että virheistään oppii… ;o)

Martinilla on kultainen sydän, hän on aina yhtä iloinen, rakastaa lapsia ja tulee toimeen kaikkien kanssa - Martin on siis täsmälleen sellainen koira, josta olen aina unelmoinut!

Lämpimät kiitokset erityisesti Ninalle kaikesta avusta ja siitä, että mielellään otat Martinin mukaan reissuille silloin, kun en itse pääse. Kiitokset myös Ninalle siitä, että Martin sai täyttää elämäni niin kuin hän sen tekee!
Suuret kiitokset kaikesta avusta myös Eugenelle, Riikalle ja Sandralle!

Väcker minnen och starka känslor del 2...

Jessica hade en lånehäst för några år sen...
Hon blev tillfrågad att skriva en insändare till Finlands Welsh förenings årsbok, och Jessicas insändare var följande:


Hej alla welsh vänner!

Jag heter Jessica Holmberg, är 13 år och bor i Kimito i Åbolands skärgård. Jag vill dela med mig till er om mina tankar och känslor för världens ljuvligaste cob, “Kotte” Derwen Queen´s Counsel 5 WD.

Jag har under hela min barndom haft med hästar att göra på nåt sätt. Som riktigt liten flicka brukade jag rida på min morfars shetlandsponny “Santtu”, men jag började rida på ridskola som 6-åring och red där några år tills jag fick min första egna ponny Mon-Cherie. Hon var en tysk korsningsponny, en trygg första-ponny, men som ändå hade en ponnyaktig glimt i ögat med ett litet grinigt humör och massvis med bockningar. Tyvärr var “Cherie” inte alls intresserad av att bli riden på ridplan utan endast i terräng – och jag ville ju komma framåt i min ridning, så med stor sorg i mitt hjärta sålde vi henne, men till ett alldeles underbart hem!

Efter “Cherie” hade jag 2 år på foder en aning äldre New Forest valack Ero-Boy. Han lärde mig mycket, speciellt inom hoppning. Snart hade vi kommit emot “väggen” med honom. Hans kunskaper räckte inte till och hans ben var i dåligt skick av gammal skada samt att jag blev för stor för honom.

Vi började nu med ljus och lykta söka efter en ny foderhäst. Min mamma lade in annons efter annons på nätet. Det visade sig inte vara lätt att hitta långvarig foderhäst som man skulle få flytta till sitt eget stall och som dessutom skulle ha kapacitet så att jag skulle komma vidare i min ridning.

Tiden gick och eventuella foderhästalternativ var rätt dåligt. Vi hade nästan gett upp hoppet då min mamma en måndag i slutet på mars fick ett textmeddelande till sin telefon med texten: - Heippa! Minulla saattaisi olla sopiva hevonen teille ylläpitoon! Voisin kertoa lisää jos tykkäät soitella! T. Virve Ihander.

Mamma ringde genast till Virve, som berättade att hon har en welsh cob valack på 14 år m.m som hon nu är tvungen att hitta ett foderhem till.
Med fjärilar i magen åkte vi redan följande dag till Virve för att pröva honom. Jag hade en aning negativ erfarenhet av cob´ar så jag var rätt nervös...

Men där stod en ljuvlig och mysig svart gosse och såg på mig med lugna ögon under sin långa, långa man...
Han prövade mig till 100% då jag började rida. Virve trodde inte sina ögon då han satte igång med världens bock-rodeo... Tur i oturen var jag ju van med bockande hästar då både Cherie och Ero varit duktiga på det, så efter en stund konstaterade han att denna mygga inte kommer ner från ryggen och började istället lyssna på mej och fortsättningen gick jättebra!

Jag var kär! Han var så mysig, men ändå sprallig! Tack och lov tyckte Virve om min ridstil och hur jag hanterade honom. Hon ville gärna ”ge” honom till mig på prov! Min mamma som är en riktig ”höns-mamma” såg litet orolig ut och tyckte han såg litet stor ut, men gick med på att vi skulle ta honom på prov.
4 dagar senare var ”kotte” hemma hos oss i Kimito. Redan samma dag red jag ut till terrängen en sväng tillsammans med min kompis Ronja och hennes häst Eric.

Sommaren flöt på... Vi red ofta barbacka ut i skogen, ibland 2 på ryggen, galopperade både på sandvägar, ängar, klättrade i backar, sandtag varemellan vi svettades på ridplan och jobbade på ordentligt.

Eric och Kotte som nu blivit världens bästisar som varit på bete hela sommaren fast vi ändå hållit igång dem flyttade i slutet av sommaren till Björkboda Bruksgård var de var ”anställda” som parkarbetare.  :o)
De städade där upp en par hektar stor igenvuxen park till ett fint område! Ett alldeles ljuvligt ställe för dem, med stora träd och egen damm, var de dag och natt fick vara ute om de ville. Där hade vi tillgång rill fina terränger att rida i samt en bra ridplan.
Där hade hästarna även fin tillgång till våra värsta fiender – Kardborrar! Pojkarna såg ut som Leningrad cowboys ungefär med svansarna, karlederna fulla av kardborrar och manen stod rakt ut!

Vi är lyckligt lottade att få ha Anna von Wendt som vår tränare. Hon har ridit Kotte några gånger och säger att jag kommer att komma långt i min ridning med honom. Vi tävlade i dressyr under sommaren och hösten en aning både på distrikts och klubbnivå, även med några placeringar.

I september ordnades det på vår ridskola en maskerad-hopptävling. Jag var utklädd till en fe´. Kotte tyckte i början jag var en aning farlig, så som jag såg ut, men tusan så roligt vi hade!!

I slutet av oktober flyttade Kotte och Eric hem till stallet då vi igen hade mörka och regniga tider. I början av november var vi på hopplektion för Fanny Littorin. Eftersom Kotte inte är hoppad så mycket under de senaste åren, så gav denna lektion oss mycket hjälp med tekniken! Nu då Kotte och Eric är hemma i stallet på vinterhalvåret så åker vi flere gånger i veckan till manege för att rida. Däremellan njuter vi av att rida i naturen. Vi fortsätter träna under vintern med förhoppningsvis goda resultat under nästa tävlingssäsong.

Till slut vill jag säga mitt STÖRSTA TACK till Virve, för att jag få ha Kotte här hos mig och att jag får älska honom alla dagar! Han är en alldeles ljuvlig gosse! Och ett stort tack till min mamma för att hon ställer upp för mej och Kotte!


Hälsningar, Jessica Holmberg





02 november 2011

God jävla morgon....

Nej, ta det inte så allvarligt, rubriken alltså, men måste nog medge att humöret
INTE är på topp idag då halsen "brinner", den är säkert eld-röd kan jag tänka mej.
Så känns det iallafall...
Näsan rinner, "tukkoinen" olo och rösten är inte den klaraste precis...
Hostade som en galning hela dagen igår...

Jag TRODDE jag inte skulle få flunssan, men men...

Jag - som skall vara i Karis på kurs både imorn och i övermorn... HOPPAS jag orkar bra...

Och HOPPAS ni alla mina vänner är i skick...



01 november 2011

Måndagen...


 Igår va Jessica och jag till Åbolands sjukhus...

Det gjordes först allergitest på Jessica -
men till vår STORA glädje är hon inte allergisk för nåt!


Sen var det PEF-mätningar - och där har värden blivit bättre... ROLIGT!



Under dessa timmar: Ner till labben - vänta - inkallning til labbsköterskan -
vänta medan proven verkar - in igen - upp till övre våningen - vänta -
på PEF-mätning - vänta - till läkare - vänta - till sköterskan igen - äntligen UT -
så hann jag sticka nästan en hel socka.. :)

Jessica skötte allt utan mej... :) Jag satt bara stilla och stickade medan hon sträckte
 av och an, in och ut till de rum hon blev kallad till... :) DUKTIGA UNGE!!

Är nån annans arbetsbord så här fullt med påminnelser och saker som skall fixas till???



Byta kön? :)


Ja, efter 1 år och 8 månaders strul med min hormonspiral så plockades den ut i fredags...
Det visade sig att det inte har legat på plats över huvudtaget...
Inte undra på att det har krånglat...



Jag har ju haft sådana förut - och varit MER än nöjd - men det här har varit en ren cirkus må jag då bara säga... Nu skall jag vara utan spiral i ca 3 månader och sen sätta in en ny...

OTALIGA gånger har jag nog haft i tankarna att "kniven-på-och-bort-med-alltihop",
men inte har nu det heller blivit av...

Så nu skall Hanna käka Yasmin tillfälligt i några månader - hah - DET skall bli intressant...
Få se hur trevlig eller mindre trevlig jag kommer att bli...
Var ju typ ett "monster" då jag sist åt p-piller... Nå, de e ju närmare 20 år sen... :)



En kompis sa redan: - Du kan ju höra av dej sen då du ha avslutat dem... :)

Kan inget annat säga än att - borde man ha blivit en man?
Dom tyx ju ha det BETYDLIGT lättare än vi... ;)
Ha en bra dag mina vänner!




26 oktober 2011

T N S...



Onsdag...

Har börjat dagen med att vara på TNS-behandling... Obehagligt, men skönt efteråt...


För er som inte vet vad TNS är så kommer här en liten beskrivning om det:
TNS (Transkutan Nerv Stimulering)
-effektiv muskelavslappning efter aktivering som smärtlindring och massage effekt
Skickar elektriska signaler som aktiverar muskler och nervbanor,
Har bl.a effekten att musklerna själva pumpar igång cirkulationen och läkningseffekten samt får igång nervsignaler och nervsystemet.
Släpper effektivt muskelkramp vid akuta som kroniska besvär, tex ryggskott, nackspärr, spänningshuvudvärk, löparknä och långvarig ryggvärk.

Alltså, Soili limmar 4 "plattor" på mina skinkor (eftersom det är där mitt största problem ligger) och sätter sedan fast ledningar i dem.
Sätter igång maskineriet och det får jobba på i 20 minuter.
Det tar inte direkt illa, men väldigt obehagligt med stickande, hoppande känsla i huden/kroppen/muskler  etc...

Nu mår jag bra igen förhoppningsvis en vecka framåt...

FRÅGA ÄR:  - skall jag för evigt måsta gå på dessa behandlingar för att klara vardagen utan värk?


Ha en bra onsdag!

14 oktober 2011

Vägen...




Fick en överraskning här om kvällen...
Skulle just precis lägga mej på soffan framför tv:n när det lyser in nåt sken genom fönstret...


Vad var det?


Jo en bekant hämtade sepel på min väg... NICE!! Det behövdes VERKLIGEN!


TACK!!!






13 oktober 2011

Trassel...




Börjar vara av den åsikten att det borde finnas ett "botten" på vad en person som anställs till vissa arbetsplatser skall ha för rättigheter och annat den behöver...


FÖR


IGEN har det gått åt fanders BARA för att inte nån funderat i tid på vad "Hanna på röda stolen" behöver för rättigheter...


Vi tar detta från början...


- Hanna börjar på nya jobbet.... Kommer inte in i sitt arbetsrum...
JAA - hon kanske behöver nyckel???
AAAH, på tal om nyckel kanske hon oxo behöver ett nyckelkort för in- och utloggningar av arbetstiden...  *Väntar på kortet och skriver upp arbetstiderna i kalendern...*


- Hm... Du kan logga in i datorn - nej då - det kan du inte - för du har inte än fått nån e-post adress och användaridentitet... *Så väntar vi på det då...*


Förästen så fungerade inte skärmen heller till datorn heller...


När jag väl kommer in på datorn skall och skall börja jobba med att laga flyers för några kurser - nähä - då har ingen kommit ihåg att jag behöver rättigheter för att komma åt Bildningsavdelningens server för att hitta vuxeninstitutets material... *vi väntar igen...*


När jag väl sen kommit in där, jobbat och sparat en del oxo på datorn som går långsammare än ett gammalt tröskverk - så skall jag få ny dator - dvs flytta över allt mitt till server och flytta sedan över det tillbaka...


Hanna kommer så långt att hon skall börja printa ut flyersen hon gjort i FÄRG... Hittills har hon endast printat ut rå-kopior, svart-vit sådana på printern hon har brevid sig i rummet...
Nämen va tusan - hon har ju inte rättigheter till bildningsavdelningens stora färgprinter/kopieringsmaskin... *vi väntar igen...*


ÄNTLIGEN - kan hon printa...


När hon väl börjat lägga in människor på kurser i HelleWi programmet som tack och lov har ett gemensamt användarnamn och lösen - så får hon uppgiften att uppdatera vuxeninstitutets sidor som ligger under kommunens hemsida... nämen - har inte Hanna fått lösenord för att göra det? *oj då vad förvånad jag var... eller rättare sagt - vid det här tillfället var jag inte förvånad mer ens... Hanna loggade in med en kollegas uppgifter*


Sen då Hanna äntligen fått sina rättigheter till det - så fungerade de inte.... SUCK!


Nå, nu har det länge och väl planerats att vi skall börja fakturera... Hm... Vi sitter här nu två virriga figurer... Jag: som vet NOLL hur det fungerar, N: som vet lite, har jobbat med det några gånger... HUR skall detta sluta?


Nå, vi prov-testar med EN faktura... Den skall fixas här och så skall den sparas i en mapp... Efter det skall  M på reskontran/förvaltingsavdelningen öppna ett program, vilket skall automatiskt då söka upp den här filen från min dator... MEN - nu har ju INGEN igen en gång kommit att tänka på att KANSKE programmet BORDE ha uppdaterats från vilket konto den nu skall tas och inte från den föregående sekreterarens??????????


SUCK!!!


*så nu väntar vi IGEN*...


OCH till slut den STORA frågan - vilka är mina arbetsuppgifter EGENTLIGEN???
Ingen vet det heller... *ler*





Lunch...


MÅR illa! Är så övermätt att det inte e klokt...
Har ätit till lunch idag korvsoppa och fattiga riddare till efterrätt och jag 
åt ju ALLDELES för mycket! urrk...

Kan nästan säga:    -Skulle bara en hungrig veta hur en mätt får lida...

Ärligt talat - skulle vilja lägga mej på soffan - helst sängen...



Då jag satt och åt mina stackars fattigare riddare kom jag plötsligt att fundera
på när som jag senast skulle ha ätit såna? JÄTTE LÄNGESEN...

Gott va det hur mycket kolhydrater det än innehöll...







12 oktober 2011

Att finnas till...


Att finnas till för en vän kostar endast tid och empati. Att inte finns till för en vän kan kosta hur mycket som helst, det kan kosta vänskapen och det kan kosta livet för den människan.

 
 En riktig vän kan man alltid lita på att den finns där, vare sig man vill skratta eller gråta. Ibland kan man känna sig otillräcklig som vän, men det viktigaste är ändå att man finns där för varandra. Ingen kan kräva av sina vänner att de ska funka som psykologer och ha ”facit” på hur man ska göra, men att ha en vän som lyssnar på en och som finns där, det är det vänskap handlar om.

Den egentliga kärnan i all vänskap och kärlek är detta, att man lika gärna delar sin väns lidande som hans glädje.  / Anette von Droste-Hülshoff

Ta vara på dina vänner och kom ihåg att ta vara på livet. Livet är den dyraste gåva vi någonsin får, ta hand om den gåvan väl.

11 oktober 2011

Kära vänner blir kära minnen…


Denna höst har en massa av våra nära och kära fyrbenta gått bort…

Först vår KUNG i huset – ”Kattan”!


Kattan – som plockade åt sig mat med tassen från köksbordet…

Kattan – som kunde stjäla en hel smörgås från dig – om du vände ryggen till…
Kattan – som ÄLSKADE att göra harm åt hundarna – fast dom däremellan lekte och sov tillsammans…
Kattan – som kunde jama så hela byn hörde det…
Vår bästa – men mest nervretande katt…


* * * * *


Cherie – Jessicas första egna ponny…


Cherie lärde Jessica sitta på bockande hästar… Cherie älskade att bocka…

Cherie – som hatade dressyr – men älskade terrängritter…
Cherie – som man kunde sitta 1,2 ja 3 personer på utan det minsta lilla problem…
Cherie – tryggheten själv för små, eller oerfarna barn.
Cherie – som fick vara utklädd till än det ena och än det andra på en massa maskerader.
Cherie – som man kunde rida ut i skogen med – utan sadel och med bara grimma och grimskaft…
Cherie fick somna in i djup sorg och saknad hos sina nuvarande ägare den 4.9.2011
efter en tid i svår fång.



* * * * *
Mina småttor…

Muru – Den BÄSTA av ALLA!
Muru – som jag bara skulle låna till ett par veckor, men som slutligen fyllde vårt liv och vår vardag med kärlek och glädje i nästan 7 år.
Muru – allas vän, som alla barn kunde sitta på i boxen medan hon åt…
Muru – som vi fick bära/släpa in från hagen då vi trodde hon var döende – varefter hon sedan låg i boxen ett par dygn – och sedan bestämde sig för att fortsätta leva…
Muru – som fick gå lös på gården…
Muru – som man kunde leda i pannluggen…
Muru – som även kunde göra hyss… Inventera stallet etc…


Calle – den BUSIGASTE av dem ALLA!

Calle – som kom till mej som ett barn till fosterhem… Calle – som hade haft 16 hem före han flyttade hit…
Calle – som älskade att fräsa omkring i skogen med en unge på ryggen – men troligtvis älskade mer att slänga av ungen och komma hem ensam…
Calle – som ena stunden gick lugnt och snäll och i nästa sekund kunde du märka hur du släpade efter lilla Calle som hade huvudet lågt och full fart mot nåt mål han spanat in…
Calle – som testade ALLA som hade med honom att göra…
Calle –med ett STORT EGO!
Calle – en charmör för ALLA!




Leo – KUNGEN!


Leo – som var from som ett lamm, snäll och go…

Leo – som ena stunden gick som en dröm med ryttaren PÅ ryggen – men i nästa sekund bestämde sig för att ryttaren nog INTE skulle vara kvar på ryggen.
Leo – som var Shannes bästa spannhäst – som tävlat i VM i Paris, som rest länder och riken runt och tävlat…
Leo – som kört bröllopsköror på röda mattan i Helsingfors centrum m.m…






* * * * *



Casper – Jessicas senaste KÄRLEK!


Casper – söt som socker, snäll som ett lamm men en ponny som innehöll bus och som man kunde kalla en ponny med STORT P!

Casper – som älskade att fräsa i full fart i skog och mark…
Casper – som älskade att hoppa och gick dressyren fin-fint…
Casper – som gärna hittade på egna regler för saker och ting om han fick möjlighet till det…
Casper – mångfaldig Finsk mästare i spannkörning!
Casper – Honom glömmer vi ALDRIG!!!



Nu är frågan…  Vem näst?

10 oktober 2011

PISS VÄDER!!!


Från att ha haft ett jätte skoj veckoslut tillsammans med människor man bryr sig mycket om -
så vaknar man idag till en vardag med regn och rusk - ett riktigt PISSVÄDER!

 


07 oktober 2011

HelleWi


Ja, här sitter jag nu på kurs hela dagen lång...
En stor dela v det vi skall lära oss kan jag redan, det är därför jag passar på att blogga.
Jag har trott att jag har varit helt ut och cykla i det här programmet, men det visar sig gott folk att jag ju vet en hel del mot många andra som jag trodde att kunde en massa.

Ganska intressant...

Alltså HelleWi är det program var  vuxeninstitutets alla kurser och kursdeltagare finns...
All uppgifter är inmatade och sparade i detta register, så det är HelleWi för mej hela dagarna långa när jag är på jobb.

När dagen är klar, slutar 14.30 idag så väntar jag på att Jessicas buss kommer från Pargas. :)
Ikväll skall vi fara heeela högen, dvs, Flickorna, besvärsonen och jag till Tenala på Tacos... :)


Hoppas på en kuuuul kväll!


14 februari 2011

V Ä N S K A P...



Du finns där
i min närhet
låter mig
få bara vara
Du ställer
inga onödiga frågor
Du låter mig
få finnas till

Vi behöver inte
alltid prata
din förståelse finns
ändå där för mig
Låter mig få bara vara
och ger mig
en kram när jag vill







02 februari 2011

- Vad GLAD jag blev idag!! -


ÅÅÅH!!! Fick idag veta att en kompis väntar bebis!!!
Jag blev sååååååå glad! Har inget annat gjort än gått med ett leende på läpparna sen dess! :)